Ja så får man fan lov att säga! Var nere i centrum en sväng igår och passade på att kolla efter små badshorts till Max (plus en massa annat som han egentligen inte ens behöver..) jaja hur som..

Vi står inne på Lindex, Max sitter tyst i vagnen,någon meter ifrån oss står en unge som typ var tre år, jag ser honom tänker inte mer på det, då gormar han argt och vevar med ena näven mot Max, jag ger honom en mördarblick och tänker att "nu blev han förhoppningsvis rädd och sticker".. och vad gör fittungen då? JO han går fram till Max och skriker åt honom på sitt språk (vad det nu var för språk) och står och skrämmer honom. Varpå jag ryter till "VAD HÅLLER DU PÅ MED? SLUTA! HAN BLIR RÄDD SER DU VÄL!!" Då dyker fittungens storesyrror på typ 5 och 8 år upp och bara står och glor på mig, den äldsta lipar när hon tror att jag inte ser. Jag stirrar argt ut dom och HOPPAS att deras föräldrar (vart dom nu håller hus?!) ska komma och fråga vad det är som försegår, men nej då. Ungjävlarna vandrar vidare.
Fan ta föräldrar som inte har nån koll på sina ungar och fan ta jävla ouppfostrade ungar som inte har någon empati ens för bebisar! Störda skitunge!

Nu luktar det lite bajs här så det är dags för ett blöjbyte! :)

Överallt på internet, i forum, undertexter bloggar och överallt annars där text förekommer används "de" och "dem" ofta åt helvete.

Jag börjar bli trött på att läsa saker som "känner du de?" och "var är dem?", så här kommer två enkla tips för att hålla reda på när man ska använda "de", och när man ska använda "dem".

"They" och "them"

Kan du engelska så kan du antagligen skillnaden på "they" och "them", och kan du det så kan du tänka att "de" är "they", och "dem" är "them".
Så, om du då är på väg att skriva "var är dem?", tänk då på engelska så hör du hur värdelöst det låter: "where are them?".

"Jag" och "mig"

Det andra knepet är att ersätta "de" med "jag" och "dem" med "mig". Hör själv:
"känner du jag?" = "känner du de?" = FEEEL
"känner du mig?" = "känner du dem?" = RÄTT

Så, nu vet du skillnaden på "de" och "dem". Och om du ändå inte fattar så använd "dom" istället.

Japp... ja bloggen heter ju ändå Johannas lilla svarta.. så nu får den vara just det, svart.. men jag ändrar säkert snart igen.. så kul att sitta och fixa och trixa. Idag kom min lilla mamma hit, hon hjälpte till lite med Max och vi satt och pratade. Mysigt!

En av mina småsyrror håller på och gafflar om att min blogg är barnförbjuden. Att jag skriver för mycket snuskigt. Det tycker inte jag. Tvärt om. MEN till mitt försvar kan jag ju säga att den här bloggen är faktiskt inte till för mina familjemedlemmar!!

Det måste göras. Gjorde en för två år sen. Visst det gjorde ont, riktigt jävla ont. Och det kändes liiite pinsamt att stå på alla fyra och puta med rumpan medans en främling penslar på vax mellan skinkorna och drar bort hår. Ännu mer genant att ligga och sära på benen och få hett vax på ställe där det aldrig varit sånna grejer förr, på ställen jag inte ens visste att jag hade hår(!) men resultatet! Erik var gaaanska glad när jag kom hem därifrån. Det sista hon som vaxade mig sa till mig på sin knaggliga svenska var "du ser ut precis som en bebis nu"
Resultatet var iaf GRYMT! Inget hår alls från naveln och ner till knäna! Sen tog det lång tid innan det växte tillbaka. SÅ det ska jag definitift göra om! Rekommenderas starkt. Kanske inte är något för den som är blyg dock!