Mycket i bakhuvudet också senaste tiden också. Gnager. Egentligen är det väl inte "senaste tiden" utan sen en lång tid tillbaka. Vet inte ens varför jag tänker på det. Jag borde inte göra det, men det gör jag, nästan varje dag. Vad hade hänt om jag gjort si, vad hade hänt om jag gjort så. Borde jag ha? Borde jag inte ha gjort? Hur skulle det varit nu? Jag gjorde fel, jag handlade fel och det blev dyrt..

(for the record, jag menar absolut, a b s o l u t   i n t e något i ramen som går under "släktfejden", jag skiter fortfarande i er och ni kommer aldrig att få en ursäkt för att jag sa det som jag kände/känner och för att jag inte tillåter skitsnack om min son eller någon annan i min familj!!)

Men för att återgå.. det här, det här jag tänker på. Det är något som gnager. Ibland gör det lite ont, eller inte ont.. ibland kan det kännas så jävla fel bara. Som om jag har tappat något som jag inte kan hitta. Ni vet den där känslan man kan få ibland när man tappat bort någon grej som betyder mycket, så hittar man den inte, och man får lite småpanik och blir sådär lite lagom irriterad. Så känns det.

Ibland drömmer jag. Drömmar som oftast slutar illa. Drömmar som får en att vakna med ett ryck. Drömmar som ibland tar mig tillbaka till högstadiet, till den man var då, osäker, feg och ett lätt offer..

Jag förstår inte ens varför jag lägger ner tid på att fundera. Det är dumt. Det leder ju ingenstans ändå. Ju mer man tänker, desto mer fel känns det ju, då är det lättare att bara stänga av och inte känna något alls..

mina julklappar för det här året.
Jag har skrivit om den här bloggen tidigare. Men den har verkligen satt spår i mitt hjärta. Bloggen om lilla Elton som förlorade kampen mot cancermonstret.. Går ofta in på bloggen och läser hur det går för familjen, mamman uppdaterar med jämna mellanrum och för varje inlägg jag läser så tåras mina ögon och tankarna kommer skenandes: Tänk om MITT barn fick cancer? Tänk om MITT barn dog? Hur skulle vi klara oss då? Tänk hur de här föräldrarna mår just nu i denna stund. Tänk vilken bottenlös sorg de måste känna och vad de måste sakna sin lille prins!
Jag grips av panik, får ont i magen och hjärtat rusar iväg när jag sitter med mina katastroftankar. Det är så jävla orättvist att man som förälder ska vara tvungen att gå igenom något så hemskt som att begrava den skatten man längtat efter i nio månader, sett fram emot, vårdat ömt från första stunden, lärt en massa nya saker och fått sett utvecklas och växa.

Och som jag började, jag har hittat vart jag ska köpa flera av mina julklappar för det här året, de finns här inne: http://www.barncancerfonden.se/jul2009

Gå in och ta dig en titt DU också!

Tillagning

ÄT OCH NJUUUT! Det här receptet är grymt och smakar precis som om du haft en thailändare i köket som gjort det åt dig (believe me I KNOW). Plus att du kan vaiera i det oändliga, grönaker, köttet..Mums!

Som han har tjatat och tjatat! Så nästan öronen trillar av! (eller inte) Max vill verkligen gästblogga, han har något viktigt att säga:

ohkimhyij6 c tgfvi8935r8u,€y1 jjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjuuyh juuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu1
                                                 §           1jm2mj1           1                               b cyjb
,,89iiyi‭iyykicicd‮,m.{8u8vu8v87bfv97516:29 2009-11-0499999999999999999cf,c,.,vmbhjuy    jiijvooooooovi9{]]{}y,öfvklu7vjjijij54kijocv416:29 2009-11-044f 6ok
,lö0p`ö0
9m9mm0¨0000000000000000000´öppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppppp
bl¨åbLO 11 §1 §`?0¨'älou                     -.ååååååååååååääääääääääääääääääääääääääääääääääääää.......................................12222222221500

Den 28:e oktober fyllde den yngsta av mina syskon äntligen 18! Grattis igen Mia!! :) I lördags bjöds det på kalas hemma i Hägersten och jag och andra lillesyrran smed planer.
Båda två följde med hem till mig efteråt och vi fixade till oss och drog med lillasyster ut på stan, söder! Blev en tidig kväll dock, Tessi var trött och jag var jätteförkyld och hade ont i halsen. Vi var på Högbergs som bjöd på en del underhållning i form av en asfull människa som säkert hade en bula i bakhuvudet i söndags, och sen drack vi goda cider och pratade skit :)
Nästa gång blir det city! ;)
 Den stora frågan idag är om jag ska masa mig iväg till gymmet eller ej. halsontet är typ borta men näsan rinner.. :-/ Får se hur jag gör, svårt att hålla sig hemma när mitt kbä börjar kännas bättre och allt!! Sen den andra stora frågan är om jag ska lägga ner en mindre förmögenhet och börja på viktväktarna eller om jag ska testa på en runda till med viktklubb.se. Sist gick det inte så bra med viktklubb, jag var totalt omotiverad, men det var jag ju med allt, nu rullar träningen på som den ska och jag bröjar tänka att det inte skulle vara så dumt.. men självdisciplinen med att sitta ner varje dag och skriva in exakt vad och hur mycket jag ätit vet jag inte om den finns.. tycker deras system är trögt, för många "klick" för att bara skriva in typ en deciliter mjölk..