Ibland vill jag vara 7 år igen. Allt var bekymmerslöst, det största problemet man hade på en dag var typ att ens enda Barbiedocka hade tappat huvudet och ramlade av när man lekte med den. Ja och ibland var det ju äcklig middag också, det kunde ju förstöra ungefär 10 minuter av kvällen, inte bra alls.

Kläder var inga problem, alla satt likadant (löst där det inte skulle vara det och tajt där det inte skulle vara tajt), ingenting matchade och man brydde sig inte ett dugg man tog det som låg framme, en fläck här och där spelade ju ingen roll, inte ett hål heller, man hade ju inget att visa, så om en liten barnbröstvårta tittade ut var väl inget? Nu däremot, inget sitter som det ska, hål i favvobyxorna gör att de måste kastas, fläckar är oacceptabelt, hade man en tröja på sig ifår går den absolut inte att använda idag för då luktar den kebab under armarna (dom där 24 timmars deosarna håller ju i n t e vad de lovar!)

Och kalorier.. vad det var hade man ju inte en susning om! Mat åt man för att det var gott, likaså med godis, inte en tanke på att man kunde bli tjock. Nej nej.. nu måste man räkna varje jävla kalori..

Pengar? va? vad ska man med det till? något som de vuxna hade, inget man själv behövde bry sig om. Fick en tiolapp av mamma en gång. Min ena "snälla" bror bad mig att gömma den på ett "säkert ställe som bara han visste om så ingen skulle ta den", när jag senare på dagen skulle hämta den så var den borta. Ojsan. Brydde mig inte ett smack. Jahapp, då hade väl "någon" hittat den, inget att göra åt.


Men å andra sidan. Det ä r ganska skönt att vara vuxen och kunna bestämma över sitt eget liv. Att tjäna pengar. Att få ta eget ansvar.. men ibland, bara ibland vill jag vara liten igen. Men bara för en stund.. :)