Vart ska jag börja? Rubriken säger vänskap. Det är inte nåt helt självklart för alla.. somliga har inga vänner, andra har massor, vissa har en bästa vän men ingen mer, andra har massor av nära vänner, andra skaffar sig nya vänner hela tiden.. Jag vet inte riktigt vilken kategori som jag tillhör, men mina vänner hittade jag i grundskolan, i högstadiet och även i familjen, på senare dagar har det också tillkommit människor som jag värderar högt.
Ja jag har kommit till insikt med en hel del saker som jag trodde att jag visste men det visade sig att jag hade helt totalt fel. Det är svårt att veta ibland vad man känner. Känner för sig själv och för sina vänner etc. Men jag vet nu. Jag är så säker som man kan bli. Jag känner mig säker i mig själv och är nöjd med mig själv, insidan iaf, och är lycklig med mitt liv, är så lycklig för mitt barn, min sambo och är exalterad över framtiden, då händer det grejer!!
Jag vet nu vilka som räknas för mig förutom min familj. Ni fina människor som aldrig kräver något annat av mig än att jag ska vara mig själv. Ni kravlösa. Ni som alltid finns kvar. Ni, ni som det kan gå en ganska lång tid innan man ses för att det lätt blir så med familjeliv och alla måsten, men varje gång vi träffas så känns det som om det var igår vi sågs och inget är förändrat, för ni finns där, jag vet att jag alltid har er kvar, även om vi är ganska kassa på att höra av oss. Men vi vet att vi har varandra oavsett, kravlöst, precis som det ska vara.
Vi har inte längre tiden för att ses jätteofta, inte heller tiden att ringa varje dag, men det är okej ändå. En vän är någon som aldrig kräver något tillbaka i gengäld.

 Ni vet vilka ni är!

Luddigt inlägg det här, men ni som läser det här och förstår det, kan ta åt er :-)