Snart är det ett helt halvår sen..

Så fort tiden gick ändå.. för snart ett halvår sen så låg jag här hemma i min säng och grät hejdlöst och kände att allt var piss och orättvist. För ett halvår sen var jag fortfarande matte åt världens finaste lilla hund. Min fina lilla Fabbe. Söta Fabbe som jag haft sen jag var 13 år, vi var oskiljaktiga (även om vi hade våra duster :)
Kommer fortfarande ihåg hur han luktade. Kunde höra hans tassar i flera veckor efter att han var borta. Korgen med alla hans leksaker och koppel i står fortfarande kvar i vårat sovrum.. den ska med även i flytten, jag är verkligen inte redo att ställa bort den än..
För inte alltför länge sen så vaknade jag och hade drömt att han aldrig blivit sjuk att han fanns kvar hos mig.. tycker fortfarande att det kan vara jobbigt att se kort på honom, och videos.. han var verkligen speciell, ingen hund kommer någonsin kunna mäta sig med honom!
11 år blev han! Lillgubben!.

1997-07-26   -   2008-08-25
Fortfarande älskad, fortfarande saknad!

              
♥

    

♥

         
♥

Nawe.. snutti=(



btw...vilken BABE på första kortet! =)

Vet hur det känns. Hade ju en kisse som jag fick avliva... han var mer osm en hund än katt därför jag var så fäst vid honom.

Någon månad innan Vilma skulle komma började han kissa blod, fick olika mediciner men inget hjälpte. Tillsist fick han somna in...

Grät så mkt den kvällen/natten/veckan.

Kunde vakna på natten och se hur han satt i dörröppningen...känna honom kura ihop sig på mitt täcke...

Men han var ju inte där...

Fy va ont sånt gör i en hjärta.

Jag var med när han föddes och han somnade in i min famn. riktigt jobbigt sånt där.

Saknade efter en hund är såklart mkt större då dom är mer som männsikor än katter tycker jag som haft både och.

Hoppas ni i framtiden vill ha en ny kompis i familjen som ni får många fina år med:-)