Min son - Trosfluktaren

Stod nyss och lagade mat, i vanlig ordning som den duktiga hemmafrun som jag har blivt.
När jag står och kokar, steker, vispar och ugnsbakar som bäst så blir det tyst, tystnad tyder sällan på något bra, jag vänder mig om och ser att Max inte längre sitter kvar bakom mig och röjer i kökslådorna. Nehepp, inte är han och röjer vid tv-bänken heller.
Jag går in i sovrummet och letar där, och DÄR på golvet, på en stor hög med tvätt ligger han, på rygg, raklång med ett par svarta spetstrosor över ansiktet. När han hör mig så drar han bort trosorna, men ligger kvar och ler ett stort leende och ger ifrån sig ett skratt. Tittut!

Ps. Trosorna var rena.
Pps. Fan, det hade väl inte spelat nån roll om dom inte var det, det är ju ändå från muttan som bebisar kommer.
Ppps. Ja inte Max då, men det är en annan femma.
Pppps. Slut på monologen, over 'n out. Ds