Jag och Erik såg en glimt av extreme makeover -home edition igår. Då såg jag den sötaste killen jag nog någonsin har sett! Job hette han. Runda små söta hamsterkinder och ödmjuk och gullig som bara den. Jag fick tårar i ögonen, men jag lyckades att INTE börja gråta. (det märks att medicinerna som jag knaprat nästan är ur mitt system för jag är så känslig nu)
För nån månad sen hade jag nog blivit rörd, men absolut inte på det sätt som jag blev igår.
Han var så söt. Jag vill ta hand om honom, nypa honom i hans kinder och mata honom med bullar!!!

Finns en liten kille i Märsta också, vi kan kalla honom SUNIL ;-) Han cyklar runt på en gammal cykel och samlar skräp och burkar. Första gången jag såg honom cyklade han runt oh samlade skräp och log jättestort, jag var 16 år och pep till Erik att jag ville ta med honom hem och adoptera honom, han såg så söt och glad ut.
Erik upplyste mig om att den "lilla killen" faktiskt var 3 år äldre än mig och att han SÅG ut sådär, han log nog antagligen inte, han bara ser ut som så. Men gullig är han iaf fortfarande tycker jag :-)

Job i Extreme home makeover, vill man inte bara äta upp honom?? :)