Ja men det är säkert det första ni läsare tror när ni kommer in här i bloggen, inte sant? Jag verkar väl vara en "såndär" störd människa, psykisk labil och instabil. Helt sjuk i huvudet? Och FEG! (det är bra att kasta sten i glashus) För att inte tala om hur otroligt bitter jag är. Fy ja. Usch, mitt liv är verkligen HEMSKT! Verkligen, vaknar varje dag och vill bara avsluta allt. Har ju INGET att leva för. Skjut mig här och nu!

Har ju bara en underbar son som jag älskar över allt annat, en sambo som jag är galen i och som jag ska GIFTA mig med om mindre än ett år (utomlands, MITT drömbröllop ska gå i uppfyllelse), jag bor i en fin lägenhet som jag trivs i, vi har pengar så vi klarar oss+lite till, jag har 5 (FEM) syskon + respektives som jag kommer jättebra överens med, ser sjukt mycket fram emot att få plugga, trivs med mig själv som person, tränar och mår bättre än vad jag gjort på mycket länge(det tror jag alla som känner mig ser!), vaknar om morgnarna och är GLAD och uppskattar livet till fullo, hittar på saker med folk om dagarna nu under mammaledigheten (eller sitter och våldgästar hos grannen L med M).
Låter verkligen som ett skitliv, eller hur? JA jag har hett temperament, vilken synd, det har jag nog efter min pappa, och jag accepterar inte skitsnack om mig eller min familj, inte heller att någon uttryckligen klagar på mig som förälder ELLER mitt barn, tål heller inte lögner och överdrifter, är inte heller överförtjust i folk som inte gör annat än att hugger och klagar, ja och just det, jag går emot strömmen och vågar säga ifrån när jag tycker att något är fel, ja för den skullen är jag ju psykiskt störd. Ja sjuk i huvudet rentav. Ja men absolut. Men det går ju trots allt i familjen, konstigt vore det ju om jag var normal.. 
Då är jag hellre sjuk i huvudet och störd än att låta folk styra mina tankar och mitt liv, för jag trivs med det, jag trivs i så fall med att vara sjuk.

Fick ett mess tidigare, jag hade inte bett personen i fråga att skriva en bok, jag hade bett henne att vara ärlig och säga om hon var sur, ja i ett mess, för hon var för feg för att svara när jag ringde antar jag, en enkel ja eller nej-fråga, ingenting annat, en bok var det jag fick tillbaka, men stackars, hon vet ju inte bättre..

Kanske jag borde lägga ut messet här i bloggen så ni kan få läsa om hur otroligt sjuk i huvudet jag är?!