Idag, klockan 10:16 är det exakt er år sen den där hemska stunden ägde rum! Kommer ihåg det som om det var igår. Det skulle vara som vilken morgon som helst, Erik hade semester och jag var höggravid. Istället så kom det att bli den värsta dagen i mitt liv. Jag var tvungen att avliva min Fabbe. Fabbe som jag haft sen 10 år tillbaka, världens finaste hund.

---

Det här skrev jag för exakt ett år sen:

Det här är den värsta dagen i mitt liv. Klockan 10:16 idag somnade min älskade hund in. Fanns inget som kunde rädda honom när vi var hos veterinären, tydligen hade någon tumör eller liknande gjort så han lever och mjälte var förstorad och det läckte ut blod inne i buken!

Hur ska man nånsin kunna vara glad igen? Igår kväll var vi ute och gick långis med våran då pigga och friska hund som var hur glad som helst. Och imorse väcks man av att han ligger och andas tungt på golvet nedanför husses sida av sängen.

Allt här hemma är jobbigt att titta på, för allt påminner om Fabbe. Hans korg, hans leksaker som ligger utspridda överallt, mat och vattenskålarna, mattorna han gillade att rulla runt på..

Vi var med när han fick somna in, det räckte med en halv spruta för han hann bli så svag hos veterinären, han föll ihop i mina armar på bordet. Vi har gråtit hela dagen. VÅRAN FABBE! Saknar honom så mycket redan! Han blev 11 år!

Har så mycket fina minnen med dig gubben!

---

Har så mycket minnen fortfarande. Jag drömmer om honom ibland och jag kommer ihåg hur det var att hålla i honom och hur han luktade och hur mjuk hans päls var. Det var verkligen världens bästa, sötaste och absolut coolaste hund! Saknar dig fortfarande och kommer alltid att älska dig, lilla skrotis! Jag hoppas att det finns gott om igelkottar och gråsparvar där du är nu, så att du har lite att jaga på dagarna, och att det finns en mjuk säng med en massa kuddar i som du kan sova i, eller blåa ikeakassar med varm och skön tvätt i.

1997-07-26   -   2008-08-20