Idag när jag slår upp mina trötta, nej DÖDStrötta ögon så möts jag av en rolig syn.. Tittar mot Max säng och lägger märket till att jag inte ser det lilla knytet som väckt mig med sina ljud, spärrar upp ögonen och tittar mig omkring, ja men då STÅR han ju där, i hörnet av sängen och river i mina gardiner med ena handen och håller i sig i spjälsängen med den andra! haha! så gulligt! han försöker verkligen ställa sig mot allt, inte alltid det går så bra, det är ju inte meningen att man ska stå när man bara är 6 månader, men är man envis så är man... undra förresten vem han fått sin envishet av? :)