Haha, hihi, hoho! Herregud. Idag var vi på möte med prällen, jag, Erik, Max och Max gudmor/fadder S! En kvinnlig prälle var det. Vi ses utanför festlokalerna vid kyrkans reception. Det första hon gör efter att vi har skakat han är att smälla rakt in i dörrkarmen. Fnissfaktorn är hög redan då.
Inne på mötet så sitter hon och pratar om gud och jesus, såntdärnt som präster gör. Frågar om faddern vill läsa en dikt eller så, det vill hon inte. Sen berättar hon om psalmerna som de andra 2 barnen som ska döpas föräldrar har valt ut. Tre stycken är det. Har vi några önskemål? Nej, "trygga räkan" är en av de tre, och det var mitt önskemål.. När vi sitter där och pratar om psalmerna så ger hon oss varsin psalmbok och erbjuder sig snabbt att sjunga de två som vi inte kände till. Och innan vi hinner göra en grisblinkning så sitter och där och sjunger med sig falska tantstämma, darrande och illa. Fnissfaktorn stiger till 10/10.. jag ser S i ögonvrån, hon hoppar av fnitter och försöker gömma sig bakom den lilla psalmboken som knappt döljer hennes garvande nuna. Jag stirrar ner i bordet och tänker på döda råttor, skrattet bubblar upp inom mig likt en storm. Blir prästen arg om jag brister ut i asgarv? S sitter och frustar i hörnet av bordet. Jag försöker gömma ansiktet i händerna. S ställer sig upp och hon blir utom synhåll för mina små ondskefulla ögon. Skrattet lugnar ner sig. Fnissattacken är över.. herregud jag är inte gjord för sånthärnt..